Det var en vacker höstdag uppe i mina föräldras stuga i Hälsingland. Men vi var där för vår älskade Laban - vår lille kattkille - skulle begravas och det var väldigt ledsamt... när vi kom hem så kördes nyheterna gång på gång - och först förstod jag inte riktigt vad som hade hänt... men till slut insåg jag ju det helt ofattbara... samma känsla som terrordådet i Norge för en tid sedan... allt känns bara helt uppdiktat och att inse faktum tar ett tag.

Att det nu gått 10 år känns lika ofattbart det...